”Jag hatar min blogg, jag älskar min blogg”.
Ahh så många känslor, men framförallt så många olika typer av känslor.
Jag började blogga när jag var runt tjugo-årsåldern, det blev en helt ny värld för mig. Jag fick ”digitala-vänner”, framför allt unga tjejer som bloggade precis som jag. En himla trygghet och samhörighet med en grupp människor som höll på med samma sak som jag.
Tidigare har jag nämnt om hur jag ville hitta tillbaka till mig själv, till mitt rätta bloggande osv… Utan någon riktig framgång. Allt har verkligen känts så tungt, tråkigt och jag har varit rädd och oinspirerad.
Det är otroligt lätt att peka finger på omgivningen för att det har blivit på det sättet, på varför jag slutade må bra och varför det inte blev som vi/jag tänkt oss/mig.
Sanningen ligger tyvärr i personen framför mig när jag tittar i spegeln. Vi måste börja där. För vad är egentligen sanningen?
Sanningen är:
• Ibland röker jag ett helt paket cigg under en helg.
• Jag äter korv med bröd och massor av ketchup i bilen på en söndag föremiddag.
• Tvättar ansiktet med bara tvål för att jag är för trött för tretton-miljoner krämer.
• Min mascara är så uttorkad att jag måste skölja bort det med vatten varje gång jag ska använda den.
• Jag går klädd i mjukiskläder fyra av sju veckodagar, och det är inte för att jag ska till GYMMET.
• Mina barndomsvänner avgudar jag, herregud typ besatt av dem. Fast jag aldrig säger det.
• Jag svär jätteofta.
• Min frukost ser ut som om någon har spytt i min grötskål.
• Jag gör MISSTAG hela tiden.
• Min kropp är inte perfekt och jag springer inte 17 km om dagen, eller går upp 05.00 för att hinna med ett träningspass innan jobb. Jag SOVER 05.00, antagligen i en oversize, urtvättad tisha.
Herregud, mycket av mina blogg-demoner handlar om det ”perfekta livet”.
SER JAG EN TILL VEGANSK SÖNDAGS BRUNCH, smäller jag av.
Jag älskar att bli inspirerad men vi måste också leva det riktiga livet, för jag är helt säker på att det riktiga livet inte bara är en vegansk brunch.
Bring it on nu, kasta skit på mig för att jag inte tänker på djurens bästa då jag nämner vegan som något negativt, eller nej jag har det…Skriv ett långt meddelande till mig om att jag har svagt psyke och inte ska sitta och gnälla på nätet.
Hehe, tur för mig att jag har tappat många läsare på grund av alla mina blogg-pauser. Det besparar mig några meddelanden i alla fall.
